Som lärare och med flera års erfarenhet av yrket blir jag aldrig förvånad över artiklar som den som idag publiceras i SvD. Det är ingen nyhet att allt mer tid i skolan går till administration. Lärare har under flera år har påpekat detta, men vad har egentligen hänt?
Som lärare förväntas du skriva IUP (individuella utvecklingsplaner), omdömen till utvecklingssamtal, sätta betyg m.m. Självklart är dessa uppgifter viktiga för att eleverna ska få den undervisning de förtjänar och utveckla sitt lärande. Frågan är bara när lärarna ska ha tid för detta?
Mette Fjelkner har rätt i att det måste finnas en balans mellan undervisningstid och tid till för- och efterarbete. En lärares främsta uppgift måste alltid vara att undervisa, sprida kunskap och få elever att känna lust och glädje i lärandet. Att skapa en stimulerande miljö är grunden till god undervisning och en väl fungerande skola.
Enligt undersökningen som Lärarnas Riksförbund genomfört anser dock nio av tio lärare att de administrativa uppgifterna har ökat de senaste fem åren. Man kan fråga sig hur en stressad lärare som förväntas skriva 200 omdömen ska hinna känna glädje i sitt pedagogiska arbete och förmedla lusten till lärande till sina elever?
Jag vet vad jag talar om. Jag har ägnat dagar åt att skriva omdömen inför utvecklingssamtal när jag egentligen borde ha fokuserat på min undervisning. Problemet med skolan är inte att ingen vill bli lärare. Problemet är att få lärarna att stanna kvar i yrket. Som en frustrerad lärare skriver i SvD ”Det faktum att majoriteten av landets lärare har en stor passion för barnen och pedagogiken gör inte vardagen lättare”
Nu måste något hända! Vi behöver bra lärare!
